beebisdags

Jag försöker att inte tänka efter för mycket på att det kan sätta igång närsom och jag försöker att inte leta tecken. Jag försöker inte heller att tänka på att jag närsomhelst kan ligga på förlossningen att föda barn. Jag tror att om jag tänker för mycket kommer tiden gå ännu långsammare och jag försöker verkligen att se varje dag som en helt vanlig dag, och om det sätter igång, ja då är det bara en bonus. För det känns verkligen såå orealistiskt att det kan sätta igång vilken dag som helst nu. Känner mig nästan övertygad om att jag kommer gå över tiden 2 veckor och behöva bli igångsatt då jag knappt har några känningar. Hon trivs för bra i magen helt enkelt. Och om jag tänker efter så får jag fan panik av att behöva vänta i 2 hela veckor på vårt mirakel ♥

Så nu när jag går hemma försöker jag att inte längta och leta tecken, men det är såå svårt när man vet att det kan vara dags vilken sekund som helst. Men som sagt om jag tänker efter allt för mycket tror jag att all denna väntan bli alldeles för jobbig, mitt tålamod är nämligen inte speciellt långt och jag skulle få ännu mer krupp än vad jag redan har om jag bara går och väntar och väntar.