klagosång
Jag vet att jag egentligen inte har rätt att klaga, och jag har under hela min gravidtet tyckt att alla de människor som klagar nu i slutet är lite fjantiga men NU är det min tur att ösa ut lite klagosång. Jag vet även att det egentligen inte är något att klaga över men faan vad less jag börjar bli nu.
Less på att vara fet, och hela tiden se siffrorna på vågen öka och öka utan att jag äter något onyttigt, less på att se på min kropp i spegeln (förutom att titta på gravidmagen, den tycker jag är fin). Jag är trött på att inte kunna röra på mig ordentligt, kan fan knappt ställa mig upp ur sängen utan att göra världens kraftansträngning, jag är trött på denna eeeviga väntan på att vår älskade tös ska komma ut, less på att veta att jag kommer gå över tiden, less på att ha ont i ryggen och höfterna så fort man stått upp en liten stund, less på att inte kunna sova ordentligt på nätterna, att behöva springa upp och kissa stup i kvarten, less på att inte känna sig utsövd när man vaknar på morgonen och att ha ont i heela kroppen av att inte ha kunnat hitta något bra liggställning. Jag är också så JÄVLA less på att ligga hemma hela dagarna utan att göra ett jäkla skit, har så långtråkigt dag ut och dag in så det är inte sant!!!
SÅÅÅ nu har vi klagat klart. Nu ska jag vara lite positiv!!
Ska vara lyckligt lottad över att ha mått så bra som jag gjort under graviditeten, är såå glad att vi har en dotter som växer i min mage, en dotter att få uppfostra och få lära känna! Är glad över att ha en underbar sambo som kommer bli världens bästa pappa! Och jag är glad att vi snaaart, (även fast det känns som en evighet) har vår dotter här hos oss.
Kommentarer
Trackback
