beebisdags

När Melissa låg i magen så funderade jag lite på det där med amning. Jag ville verkligen amma och berättade för min Barnmorska att det var väldigt viktigt för mig att amningen skulle komma igång innan vi åkte från BB. Väl där, så gick det igång trögt. Melissa hade svårt att få grepp om bröstet och hon fattade inte direkt hur man skulle göra. För mig var det väldigt jobbigt då det var så viktigt för mig. Vi kämpade och kämpade och jag anser att personalen på BB inte hjälpte mig på rätt sätt. Alla sa totalt olika saker som gjorde mig förvirrad. Och mitt i all stress, smärta, hormoner, glädje blev det 100 gånger värre. Melissa skrek, ville inte sova och jag undrade ett tag - Vad har vi gett oss in på?  

Sista och tredje natten kom den en barnmorska som för övrigt egentligen brukade jobba på förlossningen. Hon var verkligen guld och var exakt så som de andra barnmorskorna inte hade varit.

Hon var konkret  berättade exakt hur vi skulle göra, och om hur vi skulle göra om Melissa åt dåligt på natten och verkligen gav mig direktiv. De andra hade varit så sjukt tvetydliga och gjort min förvirring ännu värre men äntligen så fick jag hjälp på riktigt. På förmiddagen dagen efter fick vi åka hem och det var väl då min glädje över att ha fått en underbar liten flicka kom fram ordentligt. Självklart hade jag varit lycklig över henne innan men det var så mycket annat som var jobbigt, som fick de bra känslorna att hamna lite i skymundan. 

 

När vi gick igenom korridoren på Huddinge sjukhus tänkte jag - Får vi verkligen ta med henne hem? Är hon verkligen vår?  En tanke som jag tror är väldigt vanlig. Det kändes såå konstigt att vi nu skulle vara ensamma med henne, men samtidigt så otroligt bra <3 Det var nu livet började!

 

Väl hemma så var det fortfarande en kamp med att få henne att ta rätt grepp, som tur var, fick jag inga sår alls så det var knappt smärtsamt utan problemet var att hon helt enkelt inte riktigt fattade hur man gjorde. Hade lite ångest inför varje gång hon skulle amma, för jag var rädd att det inte skulle gå. På det så kunde jag bara liggamma, då det på BB gjort för ont att sitta och jag inte hade lärt mig hur man satt och ammade. 

 

Jag minns att jag inte ville gå och lägga mig, av rädsla för att hon inte skulle få grepp när hon skulle amma, det var verkligen en procedur varje gång hon skulle få grepp och till och med Tommy fick hjälpa till. Och på natten var det ju mörkt och man såg knappt vad man gjorde. Nu i efterhand kan jag skratta åt det då man nu inte ens behöver vara vaken när hon ska amma, då hon hittar tutten som en magnet på ett kylskåp. 

 

Tiden gick och allt blev lättare och lättare, och utan att man knappt märkte det var ångesten som bortblåst och allt bara gick utav sig självt. 

Det som jag egentligen ville få fram med denna text, innan jag totalt svävade iväg med berättelser om hur det var i början var att det är lite komiskt det här. Med att man i början kämpar så med att få igång amningen, och om att man nu kämpar likadant med att få bort den. 

 

Vi har verkligen försökt och försökt med att få henne att ta flaskan och jag ångrar såå att vi inte vande henne med flaskan i början, pararellt med amningen. Det är någonting jag verkligen tagit lärdom av inför nästa barn. Självklart vill jag amma nästa gång också, men att den bebisen kan få bröstmjölk ur flaska också så att hen känner trygghet inför flaskan också. 

 

Melissa tar idag flaskan, oftast. Men jag märker att hon föredrar bröstet alla gånger. Det är hennes största trygghet. När är ledsen, trött och hungrig är det bröstet hon först letar efter och jag tror att det kommer vara så ända tills att vi slutat helt med det och när hon glömmer bort att bröstet finns. 

Jag är inte redo att sluta amma helt, det är det absolut mysigaste som finns men min mjölk är bara som vatten för Melissa nu, hon går inte upp i vikt av den överhuvudtaget och nu när vi börjat ge henne välling är hennes viktuppgång äntligen normal. Jag kommer att kombinera flaskan på natten, med amning och jag har märkt att hon sover så otroligt mycket bättre nu när hon dricker välling innan läggdags, och välling en gång på natten. Hon vaknar bara ca 2 gånger per natt nu och ingen annan än jag är gladare för det =)

 

 

Första gången jag ammar när vi kom hem